Mitt examensarbete på Arkitektskolan i Lund var en undersökning av potentialen hos kritisk regionalism som designstrategi i en landsbygdskontext. Anledningen till att jag valse att arbeta med just kritisk regionalism är för att det är en teori som lyfter vikten av att designa med både den fysiska och kulturella kontexten i åtanke. I mitt arbete var målet att få en ökad förståelse för Gotland som kontext och fenomen, men jag ville även fördjupa min läsning av Atlingbo som plats. Jag tror nämligen att ett arbetssätt baserad på idéer från kritisk regionalism har potential särskilt i en sådan kontext.
Kritisk regionalism är ett begrepp som användes av bland annat Kenneth Frampton på 1980-talet. Det är en kritik mot modernism, postmodernism men även regionalism. I korta drag så handlar kritisk regionalism om att hantera kontexten på ett lämpligt sätt. Det kan vara att ta idéer till designen från t.ex. lokal tektonik och lokala material. Detta är dels för att byggnaderna ska passa in, men även för att det finns nedärvd kunskap i regional arkitektur.
Frampton motsätter sig att kopiera och imitera befintliga byggnader, en grundsten i kritisk regionalism är att det ska främja innovation inom arkitektur. Detta utan att för den delen närma sig en allt för globaliserad och generell form.
Det jag tog med mig från kritisk regionalism är att jag såg till den fysiska och kulturella kontexten för att förankra mitt projekt lokalt. I mitt arbete strävade jag efter att förmedla, med arkitekturen som språk, min tolkning av Atlingbo som plats. Jag gjorde detta genom att se till lokal byggtradition för inspiration men också genom att inspireras av historia och historisk arkitektur på Gotland.
För att läsa arbetet i sin helhet, klicka här.
Atlingbo
Mitt på Gotland ligger Atlingbo, ett litet jordbrukssamhälle där landskapet definieras av åkrar, skog och hagar. På Gotland, där en majoritet av invånarna bor utanför tätorterna, finns en levande landsbygd där små företag kan blomstra. Hantverksyrken gynnas trots det isolerade läget tack vare en stor genomströmning av turister.
Atlingbo är en ganska glesbygd socken utan ett väl definierat centrum. Socknen skyltar inte med några större sevärdheter än Atlingbo kyrka, en av 92 medeltida kyrkor på ön. Här bor grisbönder, morotsodlare och en och annan influencer. 115 personer bor i Atlingbo året om, andra är säsongsboende. Mina föräldrar köpte ett hus i Atlingbo sommaren 2020, och det är den här platsen som har blivit utgångspunkten i mitt examensarbete.
Gårdsanalys
Tomten har idag fem byggnader som bildar olika gårdsformer. Det finns flera entréer till tomten men man når den främst från söder. Byggnaderna har i huvudsak öppningar mot gården och är slutna mot norr.
Det finns idag många träd på tomten, de flesta är fruktträd.
Designprinciper
Jag vill bebygga västra delen av tomten. Där finns en fin utsikt mot söder vilket har potential för att bilda ett kontemplativt rum.
Tomten har idag ett gårdsrum som jag vill upprätthålla i mitt tillägg
För att få plats med mitt tillägg och kunna ha en bra kontakt med tomten i övrigt så river jag stallet i mitt förslag.
Designstrategi
1. Bilda linjer mot de befintliga byggnaderna och håll avstånd till befintliga träd.
2. En byggnadskropp som ligger längs med vägen för att få så mycket söderutsikt som möjligt
3. Den vedeldade ugnen placeras inom säkerhetsavstånd från andra byggnader
4. Den vedeldade ugnen får tak
5. Tak över uteplats och entre
6. Befintliga stigar på tomten respekteras
Krukmakeriet
Krukmakeriet består av Verkstaden, Ugnen och Bordet som bildar en mindre gård runt äppelträdet.
Bordet kopplar med en mur i öst an till kalkstensladan likt det rivna stallet. Byggnaderna etablerar även en gård tillsammans med kalkstensladan och bostadshuset
Designprinciper
Faltak. Ett trätak som är vanligt på Gotland. Bagarstugan är en av de byggnader som har ett faltak under plåttaket. Små takutsprång i likhet med andra byggnader på Tomten och Gotland i allmänhet.
Spetsbågiga takstolar. Verkstadsbyggnaden har spetsbågiga limträtakstolar, inspirerade av Gotländsk kyrkoarkitektur. Taken över bordet och ugnen har enklare saxtakstolar.
Tjocka ytterväggar. Vitputsade hampakalksväggar som ger gjupa fönsternischer. De är konstruerade enligt liknande princip som traditionella kalkstenshus, med trä och kalkbruksmur. Keramikverkstadens väggar innehåller hampakalk istället för sten,
Om takstolarna
Med utgångspunkt i kritisk regionalism så har jag sett till kontexten i designen. Den typologi jag har besökt mest på Gotland har varit de medeltida kyrkor som finns överallt på landsbygden. Jag uppskattar kyrkorummen och inspireras mycket av dem, jag tyckte därför att en viktig del av min personliga relation till gotländsk arkitektur är den höggotiska arkitekturen.
Kritisk regionalism handlar om att ta fasta på aspekter av kontexten och inspireras till att uppfinna något nytt: Jag inspirerades av den sakrala arkitekturen och ville ta med mig något från kyrkoarkitekturen i socknen: därför har jag både små spetsbågiga fönster och spetsbågiga valv.
De spetsbågiga valven är krukmakeriet är i limträ och har en annan tyngd än stenvalven i t.ex. Lau kyrka. De ger rummet en indelning och höjdverkan, men har en mer regelbunden rytm än vad man ofta ser i gotländska kyrkor.
Om sekvens
Jag har velat etablera kontraster mellan de olika rummen i verkstaden för att tydliggöra dess skilda funktioner och sinnesstämningar.
I keramikverkstaden finns en sekvens, en kontrast mellan högt och lågt och olika materialitet. Det första rummet man kommer in i är Vrån, en plats där man börjar dagen som keramiker. Detta är ett litet rum tänkt som pausrum, pentry och kontor. Det ska även kunna inredas som butik vid behov, och fungerar som ett informellt showroom. Det är så långt man kommer som gäst i verkstaden.
Detta rum är utåtblickande och klätt med träpanel för att rummet ska få en varm känsla.
Nästa rum är Ateljén, här är takhöjden högre och väggarna enkelt putsade. Stora fönster mot norr släpper in ljus, samtidigt som fönster mot söder ger en kontemplativ utblick mot åkrarna söder om byggnaden. Här startar den kreativa processen
Rummet därefter är Förrådet, detta rum är mindre och mörkare av praktiska skäl. Det finns ett litet fönster som enkelt kan täckas för om man vill fota alster med studioljus. Här avslutas den kreativa processen när alster paketeras och skickas. Hit kommer även leveranser av lera och andra material
Om arkitekturen
I projektet har jag i huvudsak arbetat med sinnesstämning med fokus på hur man upplever rummen interiört. Därför har jag kunnat ta hjälp av kritisk regionalism som en slags idéspruta i min skissprocess.
Med avstamp i kritsisk regionalism har jag inspirerats av den fysiska och kulturella kontexten Atlingbo, samt att arbeta med dessa referenser på ett innovativt sätt. Jag har tillåtit mig själv att plocka fritt från både lokal arkitektur, tektonik men även det gotländska landskapet.
I byggnaden har jag arbetat med en intuitiv fönsterindelning för att skapa en stimulerande upplevelse av rummen. Jag har utgått från hur åkrarna är uppdelade i olika fält och samtidigt försökt skapa en rationell indelning
Fönstren fyller en dubbel funktion i keramikverkstaden. De är stora för att ge mycket ljusinsläpp och utsikt till rummen, men har också integrerade hyllsystem. De blir en slags skyltfönster och förvaring för färdiga alster: där man får se hur glaseringen ter sig i dagsljus
Jag tar fatt i en lokal byggnadstradition av att ta byggnadstekniker från kyrkoarkitekturen till det sekulära byggandet. Jag har därför jag arbetat med kyrkliga attribut i byggnaden.
Jag visste från början att jag ville arbeta med söderutsikt och söderfönster, vilket kan tyckas vara i konflikt med funktionen som ateljé. Därför har det varit viktigt att arbeta med någon slags solskydd för fönstren i söder. Då jag ville arbeta med små takutsprång beslutade jag mig från en fristående struktur. Denna blev inspirerad av en slags basilikaform som återfinns i många Gotländska kyrkor.
Jag har skissat på många olika versioner av östfasaden. Jag ville få in ganska mycket ljus från öst då jag tyckte att det skulle bli fint att få in ganska mycket ljus längs med taket. Jag fastnade för projektet Fauna av Marazzi Reinhardt som knyter an till lokal arkitektur i Winterthur. Jag testade detta i min fasad, och ville koppla an till mönster och material jag ser i Atlingbo. På kalkstensladan skymtar man den diagonalspont som används för revetering på vissa platser, bl.a. där det tycks ha varit en dörr tidigare.
Konstruktion
När jag undersökte olika konstruktionsmaterial kom jag fram till att hampakalk kan vara ett lämpligt alternativ för min kontext. I likhet med ett traditionellt kalkstenshus så utgår man från ett träramssystem där man arbetar med infillmaterial. I ett äldre hus var detta kalksten, lera, tidningspapper, djurhår och vad man än kom över. I ett nytt hus skulle detta kunna vara hampakalk.
I likhet med kalkstenshus så har hampakalkhus tjocka väggar och djupa fönsternischer. De kan också med fördel ha en kalkputsat fasad, till skillnad från andra byggnadsstommar.
Det var viktigt för mig att det inte skulle finnas en diskrepans mellan fasadmaterial och stomme, och därför tycker jag att hampakalk skulle kunna vara ett lämpligt material.
I The Hempcrete Book beskrivs hampakalk som ett lämpligt material för att renovera vissa äldre hus då det har liknande egenskaper med utfasade traditionella tekniker. (Stanwix, Sparrow. 2021)
Krukmakeriet
Förrådet
Här förvaras alster som ska skickas, drejskivor, lera och glasyr. Här finns en packyta som man utöver paketering kan ordna en liten fotostudio på. Hit kommer även leveranser
Ateljén
Här börjar den kreativa processen. Här drejar man, knådar, kavlar och glaserar. Här förvaras gods inför skröjbränning som sker i två ugnar i den västra delen av Ateljén. På löstagbara hyllor förvaras alster i olika stadier i keramikprocessen, torkande, skröjbrända, glaserade och färdiga
Vrån
Här är huvudentrén. Detta rum fungerar som pausrum, kontor och pentry, samt som en mindre butik och showroom när det är högsäsong.
Bordet
Här finns ett mindre utekök och långbord för alla keramiker som vill komma och elda i den vedeldade ugnen.
Ugnen
Den vedeldade ugnen är en välvd anagama-ugn i eldfast tegel. Vid varje bränning fyller man ugnen med skröjbränt och glaserat gods och murar igen den, med undantag för en liten lucka. Genom luckan kan man fylla på med ved kontinuerligt under bränningen. I anslutning till ugnen finns hyllsystem där man kan förvara gods, och västra väggen fungerar som vedförvaring.
Nedan: Fasad mot söder
Nedan: Fasad mot väst
